Om KVVF

Kävlingeåns vattenvårdsförbunds historik


Kävlingeåns VVF är ett av Sveriges äldsta instiftade vattenvårdsförbund med början 1947 med mindre provtagningar för att sedermera blir mera etablerad. Flera och stora utredningar

Den 27 juli 1966 ansökte dåvarande Kävlingeåns vattenvårdsförbund hos Kungl. VVS, väg och vattenbyggnadsstyrelsen om statsbidrag för upprättande av en vattenvårdsplan för Kävlingeån. 1967 beviljades statsbidrag i anslutning till bifogat program.

1970 gjordes en generalplan upp för verksamheten. Utredningen redovisade en 200 sidors generalplan för Kävlingeån.

Innan vattenvårdsförbundet

År 1815 bestod landskapet, som Kävlingeån rinner genom,  av stora delar sankmark med al eller ”surskog” och sjöar. Det fanns till och med en färja över ån där Harlösa by nu ligger. Bebyggelsen låg på torrare mark av sand. Boskapsskötsel var en större näring än traditionellt jordbruk. Hundra år senare hade stora förändringar skett. Många av de mindre vattendragen och sjöarna i området hade redan dikats ut. Längs Klingavälsån sysslade man med ängavattning för att växterna på de omkringliggande åkrarna skulle få mer näring. Skånska infanteriregementet flyttade till Revingehed. Nedanför Harlösa kyrkby började ett nytt samhälle byggas upp. Inte mindre än fem järnvägar möttes där. (Lantmäteriet 1994).

I början av 1900-talet bildades Kävlingeåns vattenavledningsföretag. Mellan 1938 och 1943 rensades också en regleringsdamm vid Vombsjöns utlopp då sjön skulle bli vattentäkt för bl a Malmö stad. Sjön har sänkts och ett ökat vattenuttag har skett (Länsstyrelsen i Malmöhus län 1983)

Syftet med rensningsprojektet var att förbättra torrläggningen av markerna runt ån, främst på sträckan mellan Vombsjön och Flyinge. Man ville befria ådalen från periodiskt återkommande översvämningar och få större åkerareal. Anledningarna till översvämningarna var mycket kraftiga tidigare utdikningar, dräneringar och uppodling av mossar och våtmark i avrinningsområdet. Resultatet blev snabbare avrinning från den omgivande marken, vilket ledde till fler och större översvämningar nere vid Kävlingeån. Bäckar och biflöden i Kävlingeåns dalgång torkade däremot ut. Uttorkningen sommartid fortgår alltjämt. Detta medför mycket svåra förhållanden för allt levande som finns i vattendragen och som är beroende av vattendragen för sitt livsuppehälle. (Wolf 1956).

Då man rensade ån lade man rensningsmassorna på åkanterna. Det blev till höga vallar. Dessa vallar skapade problem då mycket av detta material rasade ned i ån igen vid kraftiga regn.

 

Massorna drog också med sig en hel del av befintligt jordmaterial från åkrarna. Ungefär 800 000 m3 jord och dy fraktades bort från åfåran, så det var ett enormt stort företag. (Rudebeck 1938).

 

Efter rensnings- och torrläggningsprojektet i Kävlingeån blev småvattendragen runt ån känsligare för uttorkning. Grundvattnet sänktes och de fridlysta Vombängarna torrlades, liksom våtängarna runt Kävlingeån. Många arter av våtmarksfåglar, däribland de sista svenska storkparen,  försvann (Rudebeck 1938). Kävlingeåns rensningsprojekt blev ett av de stora debattämnena vid denna tid.

Sidan skapad 2012 av www.richardnilsson.com